maybemaybe

Jag tror att det finns många olika kärlekar, den sorten som man kände som liten när man blev lycklig om den leende blonda pojken kryssade ja i fråga chans-brevet som man la i hans bänk, den sorten jag känner nu förtiden - som om golvet ramlar ner under mig. Och kanske den kärlek man känner för den man spenderat sitt liv med när man är gammal, någon form av stark tillit och vänskap. Jag vet inte vilken av mina kärlekar som var den allra första. När jag var liten låg-mellanstadieflicka var jag och min bästa vän "ihop" under sex år. Vi tyckte väldigt mycket om varandra och lekte varje dag, men vi var förstås bara vänner. Men det är ingen skillnad när man känner väldigt starkt för någon och bara har hört om kärlek från prinsessfilmer. När jag började högstadiet fanns där en pojke i min klass som var en fantastisk dansare och hade mörkt lockigt hår. Jag var superkär i honom. Ändå är det inget att jämföra med vad som har funnits där de senaste två åren för han med bruna ögon. Är det här min första kärlek då? Det är ingenting jag vet.

'